Legenden om Buford Printz – och trycket som sprängde vår släkt
Året var 1915.
All Trash No Trailer är inget tryck.
Det är ett förbannat vrål från gravens kant.
För att förstå det måste du förstå mannen som skapade det:
Min gammelfarbror Buford Printz, även känd som "Skräpkungen från Ingenstans".
Han bodde i Dustbucket Gulch, Arizona – en plats där kaktusar begår självmord och post aldrig kommer fram.
Där byggde han sitt hem av tre gamla kylar, ett bildäck och en bit bacon från 1867.
Trycket kom till honom en natt i ren desperation.
Han hade just försökt bygga en bastu av en trasig grill, en mulåsna och självförnekelse.
När konstruktionen exploderade rakt in i hans vedbod skrek han:
Orden studsade mot väggarna.
Mulåsnan började applådera.
Buford fattade: Det där är större än jag.
Han visste att Sverige måste få det.
Men internet fanns inte.
Posten? För långsam.
Så han byggde... THE TRANSMISSCREATOR 4000™.
En bärbar (fast absolut inte bärbar) faxmaskin driven av åska, svartsjuka och smält smör.
Maskinen morrade när den startades.
Den krävde att man slog sin egen släkt i ansiktet med ett kvitto och sjöng nationalsången baklänges.
Men Buford var redo.
Med brinnande ögon och ögonbryn som flytt hemifrån, stoppade han in arket med sitt budskap, vred på vredet märkt "DO NOT TOUCH", och skrek koordinaterna till min farfars fars sommarstuga i Furudal.
Maskinen skakade.
Världen vred sig.
I Furudal small det.
Farfars far skulle bara in och hämta posten.
Men plötsligt regnade det asiga faxdelar, toner och ett A4 med texten:
Den gamla vedboden exploderade.
Hönsen slutade lägga ägg i två år.
Och någon påstod att Iris föddes exakt samtidigt, med exakt samma blick som Buford hade.
Och Buford själv?
Han dog.
Sögs in i THE TRANSMISSCREATOR 4000™, och blev aska i alfabetisk ordning.
Men vi minns honom.
Varje gång du bär tishan, viskar vinden:
“Trailer-free since 1915…”
Lämna en kommentar
Denna webbplats är skyddad av hCaptcha och hCaptchas integritetspolicy . Användarvillkor gäller.