#10 Tryckpressar och trauma – välkommen till måndag

Vi kom in i morse och möttes av ett klickljud.
Det kom från skrivaren. Ett sånt där passivt-aggressivt klick som säger “jag vägrar jobba idag, men jag tänker inte säga det rakt ut”.

Jeanette svarade med ett morr.
Inte ett ord. Ett djuriskt morr.
Sen åt hon sin proteinbar som om den var skyldig henne underhåll.

Det luktade redan bränt tejp och existentiell ångest innan klockan slagit åtta.
Illustrator kraschade. Kaffet rann över.
Jag lyckades backa in i min egen pall.

Vi försökte starta dagen med planering.
Det slutade med att någon ritade könsord i marginalerna och att jag skrek “HUR KAN EN FIL VARA KORRUPT AV SIG SJÄLV!?”

Men vi trycker.
Vi trycker som om helgen aldrig existerade.
Vi trycker som om vi inte redan överväger att kasta hela RIP-datorn i Siljan.

För det är måndag.
Och någon måste hålla igång det här vansinnet.